tvivel.

dagen D närmar sig. okej, inte dagen som har med krig att göra, jag talar om min födelsedag. när jag skriver detta är det 31 minuter kvar till min nittonårsdag. jag har sett fram emot den, velat fira med mina närmsta vänner. men allt närmare födelsedagen har jag insett att jag inte har några närmsta vänner. hade jag haft det, hade de haft tid för mig. de hade haft tid att hälsa på mig och fira min dag tillsammans med mig, men de har inte ens tid att komma ihåg min dag. nu vill jag helst inte ha någon födelsedag, för jag har ingenting att fira. egentligen tror jag inte att ens födelsedag handlar om att fira att du fyller ett extra år. jag tror att det handlar om att dina vänner och din familj visar sin uppskattning för ännu ett bra år, med dig. men vad finns det att fira om ingen uppskattar ens vänskap? om ingen känner att de ens behöver ödsla tid på att prata med dig?

jag har inga vänner att fira min dag tillsammans med, och jag kan inte ens fira den tillsammans med min älskade mormor. för min lillebror har feber, och kan smitta henne. det stinker. jag vill inte fylla år imorgon, tanken på att vara ensam gör mig deprimerad. det enda som är värt att fira är att jag har en underbar pojkvän, som älskar mig. jag vill inget hellre än att vara med honom imorgon, så alla andra planer är inställda, för imorgon skall jag ha en dag tillsammans med Joakim Sjödén.

Fröken Svår.