midvinterblod

Nu har jag läst ut Kallentofts Midvinterblod, cirka 400 sidor. Boken är ruskigt bra, och då menar jag verkligen ruskigt bra. I boken får man följa kriminalinspektör Malin Fors som bor i centrala Linköping. Man får också följa hennes kollegor och även de offer som hennes utredningar handlar om. Boken innehåller mycket bra beskrivningar på både miljö och personer. När man väl kommit in i boken kan man inte sluta läsa. Kallentoft lyckas med hjälp av skickliga ordval och ett enastående bildspråk få fram det mörker som berättelsen innehåller. Man lär snabbt känna personerna genom författarens beskrivningar av känslor.

Hela berättelsen börjar med att man hittar en storvuxen man, mördad och upphängd i ett träd. När ingen tycks anmält honom försvunnen börjar man undra. Vem är han? Saknar någon honom? Hur var hans liv? Vem kan skada någon på det här viset?

Man rent av kastas in i berättelsens huvudhandling - utredningen om mordet på mannen, Bollbengan. Inte nog med det så kastas man även in i Malin Fors något komplicerade privatliv. Malin är ständigt på jakt efter svaret på mordgåtan samtidigt som hon försöker hitta en mening med sitt liv. Det bästa med Kallentofts berättelse är ändå hur man hela tiden vilseleds av olika sidospår. När man tror att Fors och hennes kollegor hittat in på rätt spår för att lösa gåtan om mordet på Bollbengan kastas man snabbt åt ett annat håll för att få följa ett nytt spår.

Kallentoft har en fantasi som heter duga och man får möta en rad spännande karaktärer. Han är noga med att beskriva platserna de befinner sig på, men aldrig för mycket. Det mest spännande är när man läser boken samtidigt som man befinner sig i Linköping, då kan man inte sluta tänka på berättelsen när man sitter på bussen, eller går förbi kyrkan Malin Fors bor granne med. Språket i boken är inte allt för komplicerat och med korta meningar kastas man hit och dit mellan logik och känslor blandat med en massa konstigheter. Underbar bok!